Description
“Det ?r kanske of?rsiktigt att s?ga som det var, men det var faktiskt bara roligt att skriva om Johan och Marianne. Det b?rjade med tredje Jag t?nkte g?ra en teaterpj?s om mannen som kommer hem till den intet ont anande hustrun och ber?ttar att han t?nker bryta upp deras f?rh?llandevis goda ?ktenskap och ge sig av med en annan kvinna. Sedan n?r jag b?rjade skriva undrade jag naturligtvis hur de hade haft det tidigare — om f?rh?llandet egentligen varit s? gott som de tidigare b?da kontrahenterna p?stod. Jag b?rjade ocks? spekulera ?ver vad som skulle h?nda dem l?ngre fram. Innan jag hade t?nkt mig f?r fanns det sex avg?rande dialoger om k?rlek, ?ktenskap och allt m?jligt annat. Johan och Marianne eller Marianne och Johan jade till?tit sig att vara modiga, fega, glada, ledsna, arga, k?rleksfulla, f?rvirrade, os?kra, n?jda, listiga, otrevliga, barnsliga, sm?aktiga, smeksamma, hj?rtl?sa, dumma, el?ndiga, hj?lpl?sa, kort sagt m?nniskoliknande. Detta ?r m?jligen f?rsta g?ngen som jag till min f?rv?ning ser tv? personer stiga fram som inte alls talar med min egen r?st. En hastig Det tog tv? och en halv m?nad att skriva de h?r scenerna, det tog ett vuxenliv att erfara dem” – Ingmar Bergman
